Karolina

Inatt blev det inte mycket sömn, men var ändå i kyrkan klockan tio.
Där skulle jag läsa en liten bön, lagom nervöst att läsa för typ 70 pers...
Men det gick bra :)
Värsta är att jag är förkyld så jag satt och hostade typ hela gudtjänsten,
kändes inge kul att ströa hela tiden...
 Nu har jag haft långprat med min mamma, trevligt trevlig.
 Ska snart hem till pojkvännen min, vila ut lite.

---

Tycker ni rätt låt vann melodifestivalen då?
Jag tycker inte att Marlena var bäst men hon var absolut inte sämst heller!
Skönt att inte gummistövlarna vann iaf..

---

Sitter och dricker ett stort glas med cocacola och äter marabou, det ka jag unna mig nu efter att ha ställt mig på vågen och sätt att jag  har två kilo till att gå upp.. Egentligen borde jag gå upp på rätt sätt, som att träna. Men det hinner jag inte med just nu för veckan ser ordentligt körig ut.. med tanke på att förra veckan var fullbkoad och även hela helgenså blir det lite väl mycket nu..

Måndag: 08.25-15.40 Skola + prov i U.L.S
                16.30 - 17.30 Möte
                 Resten av kvällen måste jag plugga och städa rummet, även laga och äta middag.

Tisdag:  09.00-14.50 Skola Prov tror jag?
                15.20- 20.00 Jobba
                20.30--> Läsa svenska bok 

Onsdag: 08.20-14.20 Skola + inlämning svenska analys
                 15.00-16.00 Möte
                18.00-22.00 Viktigt i kyrkan. styrelseröstning osv..


Torsdag: 08.40-16.30 Skola +  psyksoc prov
                 17.15-23.00 Jobba
                

---

En väldigt gammal vän ringde mig  fredags, hon grät och hon sa "Carro, hur klarar du det?" Jag frågar henne vad hon menar och hon svarar, fortfarande gråtande, "att bli sviken hela tiden, hur kan du stå upp efter att så många människor och svikit dig och lämnat dig?" Vi pratade i telefon i nästintill två timmar den kvällen. Detta gav mig en ordentlig tankeställare. Är jag en person som har blivit mer sviken och lämnad än andra. Jag har aldrig tänkt på det så för jag har alltid tänkt "alla blir ju svikna, lämnade eller förda bakom ryggen".  Är det så att jag ses som en sviken person, en sån som har blivit lämnad för många gänger. Jag ser mig själv som en vanlig tjej som bara har varit med om endel, haft både otur och gjort misstag själv. Min vän som ringde hade blivit sviken, hon grät och skrek i telefonen. Hon sa att hon inte var lika stark som jag är, för jag varken gråter eller skriker när mitt hjärta krossas och att jag står rakt med båda fötterna på jorden. Hon har så fel, jag är inte starkare än henne någonstans, för hon var modig nog att skrika och gråta ut sina sorger, förklara för den som lämnade henne hur hon känner. Jag själv vänder ryggen till och utan en min går därifrån. Jag vill att du, ska veta att du i fredags visade stor styrka, och jag avundas dig, Du min vän, du är stark!

Läs det här och ta åt dig min älskade, ibland är livet hårt. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det bättre, och det kan jag lova dig! Du kommer hitta en nya lycka, en nya kärlek som du kommer älska mer än någonting annat. Jag hoppas att jag har fått dig att förstå att du klarar allt, du är bäst! Från barnsben till skrynkelben sa vi, och det håller vi!