Hejdå
Sista inlägget nu innan jag åker.. Åker tidigt imorgon bitti.
Ni får ha det så bra allihopa!
Pussokram!
Ni får ha det så bra allihopa!
Pussokram!
Statistiken rakt upp igen!
Blev lite ledsen när jag kom hem och kollade på min bloggstatistik, den hade gått ner med ungefär 80-90 pers om dagen, inte konstigt iförsej eftersom jag hade skrivit två inlägg den senaste månaden. Men nu har den äntligen gått upp igen, SKÖNT!
Nu sitter jag framför datan och segar för att samla kraft att packa ner mitt liv i en resväska och städa hela undervåningen.
Jag ska vara klar om ungefär fyra timmar då jag ska ha mys/avskedeskväll med Älsklingen. Så jag borde egentligen ha satt igång för ungefär för minst två timmar sen. Men jag är tidsoptimist, så det löser sig nog *blink*
OM ARTON TIMMAR ÅKER JAG OCH SANDRA TILL ÖLAND! YEEEEEY!
Jag är i ett stort behöv av typ en klänning, som är snygg fast ändå ganska vanlig som man bara kan ha från och till stranden, gärna färglad med ljusa färger eller vit. Så nu har jag hittat ännu en undanflykt till att slippa börja packa, jag måste ju shoppa på ellos!
-
Snart ska jag dra in till Farsta och fika med Sandra och sen shoppa lite med Andrea. Kom nyss hem efters att sovit hos Börnie och varit hos doktorn med mamma, fick ny knarkmedicin vilket är grymt skönt. Jag kanske äntilgen kan bli lite frisk nu.
Just nu är det verligen ett äkta sommarlov känner jag, jag gör absolut ingenting viktigt eller ansträngande.Jag bara sover, slappar och träffar vänner. Najjs!
På söndag drar jag till Öland med Sandra! Ska bli sjukt skönt att komma bort lite och slappa på "solens ö".
Ska även extra jobba lite där också.
Ikväll ska jag bara mya hemma med film och popcorn tror jag.
Sen imorgon ska jag på Pool- och Grillparty i Barkaby!
Förändring tack!
Jag är trött. trött på allt. Jag har helt enklelt tröttnat på det här livet. Tröttnat att det alltid händer samma saker, träffa samma personer, allt är likadant som alltid och jag är så trött på det.
Jag vill göra något NYTT. Jag vet inte vad men jag vill lära mig någonting, uppleva något som är värt att minnas och berätta för min barnbarn när jag är 70 år. Jag vill inte ha det såhär längre. Har ni någonsin känt så? Att ni bara vill springa så fort ni bara kan, utan att veta vart ni ska utan bara ge er ut på ett öppet hav, på osäkert vatten. Göra något överilatt och hoppas på det bästa.
Jag var sån förut, under en period. Jag saknar det. Jag saknar att testa något nytt. Känna en ny känsla, få nya erfarenheter och lära känna nya människor.
Frågan är, kan man ha ett seriöst förhållande och göra dom här sakerna ändå?
Måste man vara fri för att leva fritt?
Jag är redo för något nytt, frågan är om du är det?
Eller vill du leva i det här, föralltid?
Ska vi ta ett steg till? Höja upp vårt förhållande till en ny nivå?
Eller ska vi stanna här, i det trygga och leva på som vanligt tills det börjar gå bakåt igen.
Vad säger du?
Är du värd att kämpa för, värd att offra upplevelser för? J
ag vet inte, hur ska jag kunna veta det?
Jag kommer ihåg att för ungefär tre år sen frågade du mig, "Hur vet man att man älskar någon?"
Jag svarade att jag trodde att man bara visste det, att helt plötsligt är självklart. Det vi hade då var början på något underbart, något så starkt att ingen kunde förstå.
Frågan är om det är lika lätt att veta när man inte älskar någon längre?
Är vi fortfarande i början eller börjar det ta sig mot sitt slut?
Jag känner mig helt kluven, kluven i två delar. Jag är tror starkt att du och jag är menade för varandra, jag tror att det är förbestämt att du och jag ska dela våra liv tillsammans. Men, nu? Nej. Någongång måste det ju ta slut? Vi kan inte vara tillsammans från att jag är 13 till att jag är 100? Jag måste leva och uppleva.
Eller vill du leva i det här, föralltid?
Ska vi ta ett steg till? Höja upp vårt förhållande till en ny nivå?
Eller ska vi stanna här, i det trygga och leva på som vanligt tills det börjar gå bakåt igen.
Vad säger du?
Är du värd att kämpa för, värd att offra upplevelser för? J
ag vet inte, hur ska jag kunna veta det?
Jag kommer ihåg att för ungefär tre år sen frågade du mig, "Hur vet man att man älskar någon?"
Jag svarade att jag trodde att man bara visste det, att helt plötsligt är självklart. Det vi hade då var början på något underbart, något så starkt att ingen kunde förstå.
Frågan är om det är lika lätt att veta när man inte älskar någon längre?
Är vi fortfarande i början eller börjar det ta sig mot sitt slut?
Jag vill inte ödsla tid och kraft på något som är dömt att misslyckas, något som kanske faller på ett litet misstag.
Återigen, är det värt det?
Jag känner mig helt kluven, kluven i två delar. Jag är tror starkt att du och jag är menade för varandra, jag tror att det är förbestämt att du och jag ska dela våra liv tillsammans. Men, nu? Nej. Någongång måste det ju ta slut? Vi kan inte vara tillsammans från att jag är 13 till att jag är 100? Jag måste leva och uppleva.
Det är bara två saker som jag är säker på just nu och det är att
Jag bryr mig om dig mer än någonting annat
och
Jag Älskar Dig, starkare en någonsin.
Jag bryr mig om dig mer än någonting annat
och
Jag Älskar Dig, starkare en någonsin.