För första gången, saknade jag dig.

Jag har inte tänkt på dig på länge. Jag har varken sett dig eller hört din röst,  inte alls varit i din närhet. Jag har inte haft tid, inte orkat, inte velat. Jag har egentligen inte brytt mig så mycket.  Du bryr dig inte heller. Jag har nästan glömt din lukt och nästan förträngt känslan som jag fick när jag kände din hud emot min. Men i morse så hörde jag den där låten, den som var din och min. Du tittade alltid på mig när texten kom

"Don't you know .
you're the one who makes me smile.
Don't you know.
Baby look into my eyes.
ooh can't you see what I feel.
you are everything I need.
Belive and stand by me"

Låten spelades kvällen då du sa att du älskade mig för första gången och låten spelades första gången våra kroppar blev till ett.  Det här var din och min låt. Och för en sekund saknade jag dig och för en sekund ville jag att du skulle titta på mig. Din blick sa alltid mer än tusen ord. Jag vet att våra hjärtan slår inte längre i samma takt och våra drömmar har inte likadan färger men jag hörde ändå låten i morse, och det fick mig för första gången låta en tår rinna ner för min kind för att du inte stod brevid mig.


 




Säg något?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback