-

Du tjatar och tjatar om hur mycket du vill ha tillbaka mig, "jag vill inte ha någon annan än dig" sa du.  Jag är så förvirrad. För jag ville inte ha tillbaka dig eller föresten jag vill inte ha tillbaka dig. Du säger hur mycket du vill att jag ska bli din men dina handlingar visar något helt annat. Du vill inte prata med mig, lösa någonting. Jag får inte ens berätta hur jag känner. Hur ska jag få dig att lyssna på mig? Det funkar inte för mig med ett förhållande nu, men jag vill inte vara utan dig helt. Men det verkar som om jag måste välja allt eller inget nu. Eller? Eftersom du inte säger någonting så måste jag gissa vad du vill och det är inte särskilt enkelt för mig. Jag vill göra som jag vill, jag vill inte vara bunden till någon. Jag vill att du ska träffa andra tjejer eftersom jag träffar andra killar. Jag vill ha något enkelt, lättsamt. Men du har varit inne i mitt liv i två veckor ungefär och du får mig redan att fundera, tänka, gråta. Jag gråter inte för någonting, jag är inte ens sån som gråter. Men du kan få mig att sitta och böla i timmar och jag skämms så mycket för att jag låter dig göra det. Du är elak, egoistisk, respektlös och omogen. Men du är endå du. Och jag hatar dig nu, jag gör verkligen det. Men hur mycket jag än hatar dig så vill jag inte vara utan dig. Du kommer in i mitt liv om och om igen och rör om exakt allt. Det borde vara olagligt att göra som du gör. Jag klarade mig ju så bra utan dig med mitt "nya" liv. Men nu är du här igen och måste jag då samla kraft till att säga hejdå igen också? Det här är vad jag gör när jag har något att tänka på, jag skriver. Inte bra eller fint men jaag behöver skriva. Jag brukar inte publicera mina tankar men varför ska jag gömma mig ?  Varför kan jag inte visa er hur jag tänker och känner? Iförsej så vet jag itne ens vad ajg själv tänker och känner längre. Allt är så jävla fucked up att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill ha det roliga singellivet, festa över hela stan, leva livet, göra vad jag vill utan att behöva tänka på dig, strula runt med killar och dansa som jag vill. och det är det livet jag kommer välja om inte du vågar prata med mig snart. Jag vet inte ens vad jag skriver längre, jag bara skriver på.  Jag måste försöka  samla alla mina tankar någonstans så att de kanske slutar snurra.

Säg något?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback