Jag är faktiskt riktigt sårad p.g.a. ditt beteende.

Jag känner mig utnyttjad och det är verkligen inte en kul känsla.
Jag duger när jag är med killkompisar eller när jag kan fixa alkohol åt dig, jag duger när jag har någon rolig fest som vi ska gå på eller när du behöver sova hos mig för att slippa ha tid när du ska vara hemma. Du unyttjar mig och gjort det länge och det värsta är att jag har låtit dig göra det. Jag har inte satt ner foten och sagt stopp. Du äter hemma hos mig, fikar hos mig och sover hos mig, hur många gånger har du sovit hos mg, 20-30 gånger? Jag har aldrig ens fått äta någonting hemma hos dig, jag har bara varit hemma hos dig en längre stund två gånger, två gånger på flera år. Hur kul känns det tror du? Jag tycker du ska skärpa till dig och börja tänka på någon annan än dig själv.
För det såhär beter sig inte kompis.

Jag brukar säga att om man inte litar på någon så blir man inte ledsen. Det funkar faktiskit ganska bra. Men det har ingenting med att lita på, utan det här är respekt vi talar om. Jag litar inte på någon, det är enklast så. Jag vet vad du går för, och det har jag vetat hela tiden, från början. Därför är jag inte förvånad. Men för en sekund så verkar det nästan som att du bryr dig om någon annan än dig själv, men du gör verkligen inte det.

Jag är besviken på dig. Om du kallar dig för min vän, bete dig som en då.

Säg något?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback