Karolina

Det gör ont, varför gör du då såhär mot mig?
Jag saknar tryggheten som jag såg i dig förut, du är en person som ska ge mig trygghet för det är en av uppgifterna i ditt liv. Ibland märker jag hur mycket du försöker, men nu tänker du inte ens en tanke att hålla det inom dig. Förevigt kommer jag att älska dig, för det måste jag. Men jag kommer aldrig att slappna av helt i ditt sällskap, för rädslan kommer alltid att finnas där. Inte får du känna mitt hjärtas varma vägg omsluta din själ som du en gång kände. Aldrig kommer du se mig le ett tveklöst leende mot dig, för du gjorde mig så illa. Hårt och känslokallt. Du är starkare än mig, och det är inte konstigt men jag önskar att vi kunde mäta vår styrka i kärlek istället. För då skulle du inte ha en chans. Jag önskar, djup in, att vi bara kunde riva alla murar i mellan oss så att du kan uppfylla din uppgift. Jag önskar att du kunde säga till mig att du älskar mig för jag har aldrig hört dig säga det. Men jag vet att du gör det, du måste.