Du.
Jag vill tacka dig, För allt du gjort för mig och för allt du har lärt mig. Jag vill också tack dig för all kärlek du har gett mig genom dom här åren. Jag kan inte mer än tacka för den tid vi har fått tillsammans, det har varit underbart. Men kärlek varar inte för alltid, eller hur? Vi kan inte alltid hålla ihop, vi är inte sånna, speciellt inte du. Du är ju igentligen en sån kille som inte ska ha flickvän, det säger du själv. Det är helt rätt det här, vi har växt ifrån varandra du åt ett håll jag åt ett annat. Men det var verkligen rätt tillfälle nu att säga hejdå, det känns jätte bra. Jag har ju gått och tänkt på det länge men jag har bara inte vågat säga hejdå. Så jag är verkligen tacksam att du vågade ta intiativet. Du är ju fortfarande den person som står mig närmast och den jag bryr mig om mest så det är väl klart att det är svårt att inte få prata med dig och inte få träffa dig längre. Men det är ett val jag har gjort, Jag vill inte längre att du ska vara den personen som betyder mest jag vill inte att du ska vara min närmaste. Jag vill att du ska vara ett minne kanske en framtid men iaf ett minne, Inte nutid. Nu vill jag gå vidare stå på egna ben. Jag är redo för det nu. Det är väldigt annorlunda utan dig, men det är annorlunda på ett bra sätt. Inte alls ensamt som jag trodde. Men Jag hoppas att det här går bra nu och att vi klarar att vara ifrån varandra (vi har aldrig lyckats förut) men jag tror faktist vi klarar det här den här gången. Jag träffade dig nyss, du kom hem till mig och lämnade mina grejer och du fick dina. Du kan verkligen inte hålla sig borta från mig eller hur? Du måste röra mig och kyssa mig i pannan? När du inte är här så längtar man efter din famn, men när du kramar mig så blir jag sur för att du får mig att känna mig trygg. Jag vill inte att det ska vara så längre. Jag vill att du ska kunna krama mig utan att jag blir helt varm och att jag kan fortsätta tänka på mina andra problem. Men bara att du är i närheten gör fortfarande att jag blir helt?. Jag är kär i dig men jag är inte kär i dig (öööh ?). Det är så rätt att vi har gjort slut och det känns jätte bra, fast att jag fortfarande älskar dig. Jag vill så gärna ha dig nära men jag vill verkligen inte det heller. Jag vill känna din kropp emot min, men endå inte. Hur gör man då?? Det ska vara slut, men ska jag träffa dig lite endå. Eller ska man kämpa så mycket som möjligt och komma över dig helt, ska jag bli tillsammans med den andra killen som jag också gillar? Kärlek är så fucking svårt asså! Men det är väl bara att kämpa på.. Det skulle va enklare om du träffade nån och jag nån. Men jag har ju en.. men det känns fel att bli tillsammans med honom utan att jag har sagt hej då till dig.
Jag vet inte. Jag vet ingenting!
Incredible site!